En minister att gilla

Vår biståndsminister Guilla Carlsson får mycket kred för sitt arbete. Hon har med sina år sedan 2006 blivit " gammal " i gemet. I EU har det kommit och gått ministrar efter val och hon är en av dem man ser upp till. Det blir därför otroligt lätt att vara svensk på plats i Rio där vårt arbete är väl känt ute i världen. Många förväntningar fanns på detta Rio+20möte. Själv tänkte jag i detta inlägg välja att fokusera på det positiva i att det nu sker olika gruppbildningar,likekind, som startar för att driva på i olika frågor. Det gör att det finns många positiva viljor att driva framåt. Ett perspektiv på detta är att för 15-20 år sedan hängde allt på ett dokument och inget mer. I dag sker det mycket framåtsyftande verksamhet vid sidan om som driver på inte minst på företagarsidan har det lyfts röster och presenterats företagsledningar där det hållbara och gröna ingår. Det är viktigt att ta tillvara dessa bitar och inte stanna i besvikelsen över de förväntningar som inte infriades.

Världsbankens seminarie Rio+20

Förutom dagens invigning vid Rio + 20 konferensen finns det ett antal sido seminarier att ta del av. Ett av dessa är The Natural Capital Declaration. Exempel från England, Norge och Danmark för att nämna några exempel på länder som redogjorde för hur de jobbar för att påverka med nationeltt eget kapital. Danmark berättade om sina långsiktiga mål som är mätbara. England berättade om börmarknaden. Vietnam om grön GDP från 2014 som de tänker införa. Ett genomgripande tema är offentliga privata lösningar där man gemensamt jobbar för att nå framgång. Biståndminister Gunilla Carlsson gjorde i ett inlägg om att Sverige ser positivt på att Världsbanken tar ledartröjan för att driva på för att hittar mätmetod brett över världen. Transparans och mätbarhet är svenska ledord.

Rehabilitering och sen då...

I dag har jag varit på avslutning för en tio dagars afasi kurs. Under tio månaders tid har jag kunnat följa en rehabiliterings process efter en stroke på nära håll. Uttrycket att vara frisk för att kunna vara sjuk stämmer mycket väl. Det är många olika kontakter att hålla rätt på och olika intyg att fylla i efterhand den dagen en person åter är tillbaka i sitt hem. Jag har hört och sett hur olika professioner och agerande spelar roll. Att vara rätt person på rätt plats är avgörande. Man behöver inte bara förstå det som behöver göras här och nu, och den lilla del som är det egna ansvaret. Alla som har en liten del att fylla behöver förstå hela bilden och agera därefter för att en person som inte klarar det själv ska få det som är tänkt. Jag har varit med om hur ofta kedjan av kunskap kan göra under och hur fantastiskt det kan vara, men jag har också sett hur det kan brista. Det goda exemplet som kan stå förebild för tänk i en sjukvårdskedja där olika aktörer har sina separata roller men tillsamman utgör vara och ens ansvar att det blir en helhet för patienten. Jag har också tagit del av information där man inser att teamet är en sammansatt grupp, men där varje person endast sköter sitt eget och inte tillåts ta de steg som behövs för att helheten ska uppnås. Detta gör att patienter och anhöriga kan missa viktiga pusselbitar i sina liv. Vårdkedjan med träning, hjälp, stöd och information behöver hänga samman och ha ett väl fungerande överlämnande med feedback. Det behövs personer som gör lite mer än det egna genom att ha omvärldsanalys och ett tänk som går längre än det egna uppdraget. Det är teambuilding när den är som bäst med gott ledarskap. Då blir arbetet både skickligt och genomtänkt och patienten/brukaren är i fokus med gott resultat.