Sidor

fredag 13 januari 2012

Starka intryck!

Besöket på BaanChivitMai skapade verkligen intryck. Där bor ca 120 barn vars föräldrar antingen har separerat, dött i HIV/AIDS, sålt barnen för egenförsörjning eller av annan anledning inte kunnat ansvara för barnens uppväxt. Tidigare fungerade det som så att man sökte upp barn i ”utanförskap” och placerade dem i barnhemmet, men idag finns det ett samarbete med polisen som tillsammans med myndigheterna kontaktar barnhemmet när de hittar hemlösa eller på annat sätt drabbade barn.
På plats fick vi ta del av ett fantastiskt uppträdande av de olika folkgrupperna som barnen tillhör. Denna typ av uppträdande gynnar deras kulturella inlärning och stärker deras självförtroende. När vi hade varit i barnhemmet ett tag så vågade de sig fram för att ställa nyfikna frågor om oss och våra familjer. Det var värmande att få prata med dem och lite speciellt att berätta om våra egna barn, som de var nyfikna på.
Jag är glad att som ledamot i vår biståndskommitté se vad vår kunskap och vårt engagemang bidrar med. Jag önskar verkligen att vi kan utveckla denna typ av arbete världen över och att fler vill bidra. Att se ett barn få en fin skolgång och ett tryggt hem är så mycket mer glädjande än den misär som tyvärr så många drabbas av!

torsdag 12 januari 2012

Svenskt bageri på Thailändskt barnhem


Torsdagen började med uppstigning kl 04.00 för avfärd mot Norra Thailand och barnhemmet BaanChivitMai i Chang Rai. Vi fick träffa barnen på BaanChivitMai och även se grund- och gymnasieskolan som tillhör barnhemmet.

Moderatkvinnornas biståndskommitté stöttar detta barnhem sedan en tid tillbaka och det är kul att få komma hit. Vi har bland annat utbildat en flicka till bagare i Sverige och idag driver barnhemmet ett välbesökt och väletablerat bageri. På bageriet hittar man syltkakor, drömmar, chokladbullar och prinsesstårtor. Se på bilden, visst ligger där en kanelsnäcka på assietten!

Gymnasieskolan utbildar delvis i konst och det var fantastiska skisser och oljemålningar som visades upp av en grupp unga pojkar.

Dagarna är långa och transporterna likaså. Jag försöker komma åt internet och förmedla dagens händelser så snart jag kan. Det finns så mycket att berätta efter en sådan här resa!

onsdag 11 januari 2012

Studiebesök i Thailand!

Just nu är jag med Moderatkvinnornas (MQ) styrelse i Thailand för att lära mer om exploateringen av sex- och människohandel. Som styrelseledamot i MQ jobbar jag en hel del med biståndsfrågor då MQ har två verksamheter som vi stöttar lite extra. Den ena är Fistula-sjukhuset i Etiopien och den andra är ett barnhem i Chang Rai, Norra Thailand, som vi ska besöka under resan.

Igår besökte vi ECPAT i Bangkok. ECPAT är ett globalt nätverk som jobbar för att barn inte ska utsättas för prostitution, barnpornografi eller människohandel (trafficking). ECPAT har funnits sedan 1990 då problemen med barnprostitution i Thailand uppmärksammades av en grupp forskare inom turism. Därefter har nätverket expanderat och samarbetar idag med bland andra FN och UNESCO. Akronymen ECPAT står för End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking of Children for Sexual Purposes.

Vårt möte med ECPAT var mycket givande och vi fick en bra dragning om situationen i landet och vilka problem man jobbar med lokalt. De beskrev även problemet med de gränsöverskridande problemen och de globala frågorna. Definitionen av sex- och människohandel är nämligen olika i olika länder och man konstaterar att man måste se på problemen med samma ögon för att lösa dem på samma sätt. Detta är väldigt komplext och så är det tyvärr med lagstiftning och kultur. Det skiljer så från område till område i världen och det försvårar arbetet för ECPAT.

Vi besökte även Interpol som dels berättade om det goda samarbete de har med de nordiska länderna. För deras del gäller det att nå ut lokalt och skapa förtroende på plats för att de ska ha inflytande. Interpol lider också av gränsöverskridande problem, men då snarare att exempelvis en pedofil även ägnar sig åt att sälja knark osv. Interpols samarbete sträcker sig över 190 länder och är därmed världens största polisorganisation. Organisationens primära mål är att stärka arbetet mellan länderna och att därmed göra världen mycket säkrare.

Vi reser mycket och har många besök de kommande dagarna. Jag ska försöka återkomma till bloggen så fort jag kan och berätta mer om Moderatkvinnornas viktiga arbete!

måndag 2 januari 2012

Att lagstifta om sunt förnuft.

Kan man lagstifta fram sunt förnuft frågar Lotta Hördin, politisk chefsredaktör på Helsingborgs Dagblad, på dagens Opinion. Svaret på frågan är nej eftersom det och alltid är en enskild person som utför en handling. Ramar, lagar och regler är politiska beslut som på lokalnivå blir policydokument och viljeinriktningar men det är ute i verksamheterna som hur frågorna ska lösas. Med det sagt vill jag säga att det går att påverka i den riktning som är önskvärd. Thyra Frank, som är dansk politiker med en bakgrund från ett gott exempel inom dansk äldreomsorg lyfts fram i debattartikeln. Genom at ta med sig erfarenheter och goda exempel som lyfts fram sprider sig idéer från väl fungerande verksamheterna i medias olika kanaler. De blir då intressanta och lärdomar dras av de verksamheter som på olika sätt hittar sina lokala lösningar. På så sätt har då politiken genom att lyfta dessa enheter i tal och skrift fört ut ett budskap kring vilken väg man önskar gå. Journalister snappar också upp idéer som i detta fall med Thyra Frank och funderar precis som politiker på om det går att få till dessa goda exempel brett över landet. Med rubriken med politik av sunt förnuft får vi oss alla en tankeställare eller en bekräftelse på vad som görs, för vem det görs och om det går att förändra. De som driver och arbetar på äldreboenden läser, tar till sig eller förkastar det som står. Några kommer med all sannolikhet att googla på ”Lotte” för att se vad mer man åstadkommer på det boendet i Köpenhamn. Erfarenheterna inom politiken används för att forma morgondagens politik. I alla fall arbetar jag med att lära i vardagen. Dessa tankar och idéer går in i mitt arbete på riksplanet och jag skriver och berättar om dem på olika sätt.
Som ansvarig för offentligupphandling för mitt part i Finansutskottet, med egen erfarenhet av kvalitetsarbete, är jag oerhört engagerad i att plocka fram dessa goda exempel som finns i vårt land och i granländerna för att ta lärdom av. Självklart kan inte ett äldreboende på en plats kopieras rakt av till nästa plats men det finns smarta tänkta tankar kring lösningar som gör att man lyckas. Ofta visar det sig att en tänkt idé på ett äldreboende också kan användas på en skola eller vise versa. Det är pedagogiken och innehållet som spelar roll och som genomsyrar verksamhets tänket. Ibland är de kommunala och ibland är de privata och det som avgör är ledarskapet och hur man når ut med en samsyn. Sunt förnuft måste finnas hos alla dessa medarbetare som kommer at hamna i avgränsningar som måste lösas för den enskildes skull.

söndag 1 januari 2012

När arbetsklimatet rasar i en klass och på en skola.

Varför är det så många elever som inte når sina resultat i skolorna och vad beror det på. Svaret är att det beror på många olika faktorer och på olika sammansättning av grupper i skolor, tydliga regler och ansvarstagande. Det beror också på ledarskapet på skolor och på vilket sätt personalen arbetar med barnen, ungdomarna och deras föräldrar. Jag menar att det tidigt måste finnas positiva samtal för utveckling som även alar om vilka olika delar av ett barns studier som föräldrarna respektive skolan ska arbeta med och ur de gemensamt ska nå framgång för den enskilde eleven. Att vara förälder innebär inte att det går att abdikera från saker so sker i skolan och säga att det där och då är skolans ansvar. På samma sätt gäller att skolan inte kan abdikera från ansvaret att ta tag i problem som uppkommer i skolan och visa flathet mot beteenden som går ut över andra ungdomars möjligheter att få studiero, skaffa sig kunskap och underlag för betyg för att komma vidare med studierna för att sedan kunna ansöka om arbete eller att starta företag.
I en vanlig klass finns det ledare, såväl killar som tjejer, som av olika anledningar får en efterföljande svans av ungdomar. Det kan vara en, två, tre eller fler påhejare. Frågan är varför de valt dessa roller. Är det för att det är enkelt att leva på den vinnande sidan eller kanske anser man det kolt och häftigt att hålla på. Det finns också de som utgör publiken och som kan tänka sig att avge en applåd och för vilka föreställningen pågår. Det finns också de som tyst sitter i klassen och ber för att de inte själva ska bli utsatta. De går till skolan dagligen med en klump i magen och kanske även ett illamående. Kanske utsätts de för olika former av påhopp i form av blickar på att de inte duger eller att de inte har rätt fritidsaktivitet eller att de helt enkelt bara inte passar in i den mall som ledaren bestämt ska vara rådande. Det finns prinsar och prinsessor som styr och ställer i det tysta och det finns de som är elaka och de som väljer att slåss. Vissa barn kan stänga av och ägna sig åt studierna, men det förutsätter också att läraren kan hålla den tänkta lektionen. Alla dessa olika kombinationer av individer samsas i en och samma klass. Samtidigt så abdikerar vissa föräldrar medan andra blundar och hoppas att bekymren ska försvinna. Andra vill hjälpa men har lovat sin ungdom att inte säga ifrån för med det följer repressalier. Detta har alltid förekommit på olika sätt men min upplevelse är att det är långt mycket större i dag. Vuxen närvaron finns inte där på samma sätt och det gäller inte bara på skolan som arbetsplats utan överhuvudtaget. Föräldrar reagerar och agerar mot andra vuxna som säger ifrån, när vuxna gör det, och istället för att själva fundera över vad det är som pågår och ta reda på orsaken och kunna se att det ligger någonting bakom en tillsägelse tar man i alla lägen det egna barnet/ ungdomen i försvar. Detta leder till riktiga björntjänster.